Idas Blogg

Igår var som sagt farfars begravning, och det är ju precis lika roligt som det låter.. :/
Men det gick hyfsat bra iaf.
Allt var precis likadant som vid farmors begravning, förrutom att vi spelade en sång till på farmors begravning, My Immortal med Evanescence.
Annars var allt likadant, dom ville ha det så.
Så det blev liksom lite dubbelt, man var ledsen för att farfar var borta och samtidigt så blev man väldigt påmind om när farmor begravdes.. :/
Jag kunde knappt sova kvällen innan begravning, blev bara någon timma, och i natt har jag inte heller kunnat sova.
Fick en massa skuldkänslor som jag vet att jag inte ska bry mig om..
Jag borde ha träffat honom mer, jag borde ha frågat om det och det och det.
Det är så lätt att klandra sig själv efteråt, och jag vet att man inte ska göra det och att det inte finns någon andledning att göra det. Men det blir så ändå.
Jag önskar att jag kände min farfar bättre.
Nu finns det ingen kvar som kan svara på alla frågor som har dykt upp i mitt huvud hela natten.
Det fanns så mycket som han hade kunnat berätta för mig, som säkert hade varit jätteroligt att veta.
Tex så fick jag veta igår att han föddes på den gården som jag har jobbat på i flera år.
Jag visste att han kom från den byn, men inte den gården.
Där gick han och plöjde sina åkrar med två hästar och drömde om att en dag köpa en traktor.
Samma åkrar som jag har jagat tjurskalliga koas på.
Han hade 7 kor och älskade att spela dragspel och att betala sina räkningar.
Nu finns han inte mer, nu kan vi inte prata om det.  Och det gör ont.
Och det gjorde ont att lägga rosen på din kista. Säga hej då.

Jag saknar dig så mycket farfar