Idas Blogg

I måndags var det tänkt att mamma och jag skulle ut och plocka lite lingon.
Istället möttes jag av stackars lilla Zingo som knappt kunde gå.
Hans bakdel så väldigt konstig ut, det var som om hela hans högra sida lutade innåt.
Mamma och pappa kom hem bara några minuter efter mig och vi fick ta det hemska beslutet att Zingo skulle få somna in redan samma kväll..
Var meningen att det skulle bli om ca två veckor, men som han såg ut att må så fick det bli akut.

Det var hemskt att se honom. Han försökte gå, men föll hela tiden ihop.

Nu har det gått två dagar och allt börjar kännas lite, lite bättre.
Ska jag vara ärlig så har jag nästan gråtit konstant när jag inte har varit i skolan.
Första natten var värst. Sov nog inte mer än någon timma och kunde inte sluta tänka på all skit man inte ska tänka på.
Morgonen därpå var första dagen i skolan så det fanns inte så mycket annat att göra än att gå dit alldeles rödgråten och försöka hålla sig vaken.

Usch. Han har ju alltid funnits. Jag har inget minne av mitt liv innan han fanns, eller jag minns faktiskt den dagen vi åkte och tittade på honom.
Det var min födelsedag och varken Oskar eller jag visste något.
När Zingo kissade i mammas knä så var det väl bestämmt vilken av dom vi skulle ha. haha. (Jag hoppas att mamma och pappa tänkte på andra egenskaper också :p)

Allting känns bara väldigt tungt just nu.
Zingo var den perfekta hunden. Han lärde sig grundlydnad på nån timma ungefär, han kissade inne en gång innan han blev rumsren. Han har aldrig någonsin gjort någon annan något, trots att han har blivit biten av andra hundar två gånger. Jag minns att han alltid kom och ville busa när man satt och grät när man var liten. Busig var han in i det sista..
Jag är ganska säker på att jag aldrig någonsin kommer äga en sån hund.

Sen har jag kommit och tänka på att det säkert kommer bli sjukt mycket värre först när Bigglez dör, min första egna hund. Sen när Hanke dör vet jag inte vad jag kommer göra.
Vi lever ju typ i symbios med varandra. haha. (nu kom jag och tänka på Peter..)
Det är Hanke och matte mot världen. Även om jag hatar honom mer än pesten ibland.
Det blev inte ett så sorgsligt inlägg som jag trodde. Även om inte allt kanske är sådär jätteuppigande.






Vad jag saknar dig!

Ni vet den där nervositeten man har dagen innan man ska börja på en ny skola.
Kommer jag få några kompisar, kommer jag klara av det, kommer det vara skitjobbigt, kommer det vara tråkigt eller roligt.
Tänk bara på Tenhult, jag fick dras med Sanna och Marika i tre år, det vill jag inte vara med om igen ;)
Haha.
Ne, men det ska nog gå bra. Precis som det gjorde i Tenhult.
Förrutom att denna gången kommer jag inte vakna mitt i natten av att Kurtsson och hmm.. Christian kanske han hette? satte på porrfilm på högsta volym..
Jag hoppas att det kommer bli en lika bra klass som vi hade i Tenhult..
Usch vad jag saknar Tenhult!
Även de absolut tråkigaste lektionerna kunde bli rikigt roliga med våran klass..!

Idag fick jag förresten ett brev från Linköpings Universitetssjukhus.
Dom vill att jag kommer och gör undersökningar för att stödja forskningen av den sjukdomen jag har.
Förra gången fick jag göra ett tippbräde test, och jag håller verkligen med den personen som skrev brevet, det är ingen trevlig undersökning på något sätt. :p
Bli fastspänd på en brits och halvstå där med sladdar över hela kroppen tills man svimmar.
Ne, det gör jag inte om.
Men nu ska dom testa mer "lindriga" undersökningsmetoder.
Så jag kanske åker upp en helg och bidrar till forskningen. Känns faktiskt riktigt bra att kunna göra en sån sak.
Dom ska ringa mig om ett tag så jag hinner nog tänka klart tills dess.
Första bilden jag har hittat på en tippbräde-undersökning! Det är precis lika kul att stå där som det ser ut :p


Nehä, nu ska jag till biblioteket och hämta min bok, sen blir det kanske en tur ut i lingonskogen med mamma ikväll :)

Lill-Spank har ännu en gång fått fukteksem under en tass..
Denna gången såg vi det iaf tidigt, visste vad det var, och vi har fortfarande kvar medlet hemma, så förhoppningsvis kommer det snart gå över.
Det finns andra saker jag oroar mig för när det gäller honom..
De senaste två veckorna har han varit väldigt märklig vid promenaderna, han drar som aldrig förr, är superstressad och morrar åt var och varannan sak han ser..
Den första tanken som slog mig är att både Jocke och jag har jobbat de senaste två veckorna, Jocke slutade ju sin semester då (och en annan stackare hade ju aldrig någon ;)).
Men Hanke har varit ensam hemma flera dagar innan och nu har jag har gått hem varje rast för att gå ut med honom så några långa perioder har det inte blivit och när jag har varit ledig har jag gått längre med honom.
Så understimulerad borde han verkligen inte vara..
En sak som slog mig för några dagar sedan är att det kanske är så att han har fått dålig syn/hörsel..?
Värst är det på kvällarna, så det med dålig syn kan ju stämma in där.
Men i övrigt så är han samma pigga, busiga hund.
Vi får vänta ett tag till och se om det blir någon skillnad..

Jaja, jag kan annars berätta att vi får våran nya bil denna veckan som kommer. Troligtvis blir det på onsdag.
Egentligen så tycker Jocke att det är en hemlis. Men jag tror inte att några av våran gemensamma kompisar läser detta, så jag skriver ändå :p
Det är en Skoda Octavia kombi, färgen heter "storm blå", fast vi kan kalla den blå tycker jag :p
Den är väligt skön att köra, har farthållare (!) och plats för en bra hundbur. :)

Jag måste bara börja med att klaga lite (mycket), så vill ni inte läsa det så kan ni hoppa över första stycket.
Men mitt hjärta och våran bil går bara inte ihop!
Som dom flesta vet så har jag ett svagt hjärta, hjärtklaffarna funkar inte riktigt som dom ska göra, vilket leder till att hjärtat inte alltid orkar pumpa upp blodet i hjärnan, vilket i sin tur leder till att jag svimmar och detta har under årens lopp gett mig en väldans massa blåmärken ;P (för att inte glömma den gången jag svimmade på idrotten i gymnasiet och Hamid skrek att mitt huvud måste upp. haha. tur att man kan skratta åt det iaf :P)
Nu då till våran värdelösa bil!
Ac:n funkar inte! Den har aldrig funkat och kommer heller aldrig göra det!
Och för er som inte är så jätteinsatta i hur en ac fungerar så kan jag berätta att när den inte är igång så blir det vaaaarmt i bilen! haha
Och blir det varmt så "sväller" blodkärlen, dvs dom blir bredare. Hur i hela fridens namn ska då mitt hjärta ens orka pumpa upp blodet till halsmandlarna?! vavava?
Så igår på vägen hem från Nässjö så fick jag lägga mig dubbel i sätet för att underlätta för blodet att rinna ner.
Alltså har jag kommit fram till följande: Jag ska ha bidrag till att köpa en ny bil med jättebra ac pga sjukdom :D
Bra va? :p

Till lite roligare grejer nu då,
jag är inne på sista jobbveckan. :D Idag jobbar jag kväll, sen har jag bara lätta pass kvar, 7-11, 7-16 och 7-12. Sen är det helg och sen börjar jag skolan, och jag är nervös!! Har inte heller fått tag på nåt schema, det gör mig lite frustrerad.. Men det kommer väl det med..

Det roligaste som har hänt sedan sist är självklart Elin och Jockes bröllop!
Jag vet inte riktigt var jag ska börja berätta..
Antar att bilderna får säga sitt.
Utomhus kunde dom vara iaf, helt otroligt att vi fick fint väder!
Maten var jättegod, vi lyckades göra vårat jobb som värdar bra, och alla verkade ha en mycket trevlig kväll!

Nu var det längesen jag skrev :)
Har iaf haft fullt upp med allt möjligt.
Har kollat på bil, jobbat och varit på mc-träff vid Gränsö slott.
Sveriges största mc-träff, så det fanns en del att titta på, tror att jag hörde siffran 14.000 besökare i år.
I vilket fall som helst så var det jättekul. Många bra band och kortegen var lika kul som förra året. Ca 40.000 personer kom och tittade :)

Men nu är vi tillbaka i verkligheten igen och om en halvtimma befinner jag mig på jobbet.
Jag fick iaf sovmorgon med andra ord.
Det behövdes verkligen efter 4 nätter i tält när grannarna underhåller sig själva med att stå och gasa ur sina stackars motorcyklar hela nätterna.